Små texter (skrivuppgifter från författarkursen)

Uppgift: Du vaknar upp i en annan kropp

Vald titel: En medelålders kvinna med en biljett till valfri destination.

”Nästa tåg går till Sundsvall med avgång klockan sex från spår 4.”
Mikaela vaknade till, hon hade slumrat till i vänthallen på den hårda stolen. Det hade blivit sent igår, utekväll med tjejerna. Hon hade missat sista tåget och väntade på första morgontåget hem.
Medan hon sträckte på sig letade hon efter skylten till toaletten, greppade sen väskan och reste sig. Benen kändes lite ömma och fötterna likaså. Kanske på grund av de timmar hon tillbringat på dansgolvet?
När hon kom i på toaletten och såg sin spegelbild skrek hon till och tappade väskan i golvet. Innehållet rullade ut åt alla håll men Mikaela brydde sig inte om det. Allt hon kunde vara att stirra på kvinnan vars bild hon såg i spegeln. Hon höjde handen och kände på håret, ansiktet, näsan. Det var hon, men ändå inte hon. Kvinnan i spegeln var över femtio och håret att en del gråa strån.
   Hade hennes liv försvunnit så fort? Hade hon sovit i trettio år på den där stolen i vänthallen?
Förtvivlad, med tårar som brände i ögonen, samlade hon ihop sakerna som åkt ur väskan när hon tappade den medan hon funderade på vad hon skulle göra nu. Var livet slut?
Det sista hon tog upp från golvet var en biljett. Hade hon tänkt åka någonstans? Mikaela studerade biljetten. Valfri destination med flyg, buss eller tåg.
Mikaela såg sig i spegeln igen. Nej, livet var inte slut, det hade just börjat.

Uppgift: Du är sju år och alla lektioner har blivit inställda. Vad skulle DU göra då?

Johanna slår upp ögonen. Ingen skola, jag är ledig idag!
Medan hon gick upp och tog på de kläder mamma lagt fram åt henne, tänkte hon på samtalet de fått igår. Skolan var tvungen att hållas stängd då värmen slutat fungera. Johanna fnissade och skuttade ut i köket där frukosten redan stod på bordet. Men först rusade hon fram till fönstret. Ute var det fortfarande mörkt, men det började ljusna i horisonten. Snön glittrade från utebelysningen. Det pirrade i Johanna. En hel dag att bygga snökoja på och leka med Anton.
När hon kom ut väntade Anton redan på henne med två snöskovlar. De skrattade och började ösa snö, högre och högre, på de högar som redan bildads av snöplogen som varit där tidigt på morgonen.
När de var nöjda började de gräva ut en tunnel och ett större hålrum i snöhögen. Vantarna blev våta, snö ramlade in innanför jackorna och kinderna var rosiga. Men det brydde sig varken Johanna eller Anton om.
De lekte. Efter att ha värmt sig inne en stund och ätit varmkorv, hade de gått ut igen. De var eskimåer, de var jägare, de var kung och drottning Snö som levde i sitt väldiga snöpalats.
Just som de lekte att de gömde sig för ett snömonster inne i sin grotta knastrade de av fotsteg som närmade sig. Johanna och Anton tog varandras händer och stirrade mot grottöppningen. En skugga växte utanför och Johanna darrade en aning. Stegen stannade och någon andades tungt.
”Johanna, Anton, är ni där?”
Anton släppte Johannas hand och kröp långsamt mot öppningen. Johanna följde honom och kom ut.
”Jag tog ut lite varm choklad till er och nybakade bullar,” sa Johannas mamma. ”Vill ni ha?”
Båda skrattade och tog emot termosen, muggar och påsen med bullar. Nu var det fest i snöpalatset och kung och drottning Snö bjöd sina gäster på varm choklad och bullar.