2018-12-08 17.41.12

Det tomma bladet fylls med ord

Känner mig extra stolt idag.  Har skrivit 7’988 ord på en novell som jag skriver på just nu. Idéen kommer från en bild jag tagit. Har länge tänkt att skriva något om denna och jag har flera idéer. Det jag tänkt skriva från början har fått lämna plats åt en helt annan historia. Jag har till och med börja tycka synd om en av karaktärerna fast det är jag själv som skapat honom och det han utsätts för. Ibland måste jag till och med sluta och tänka efter om jag verkligen kan skriva så, det är ju hemskt vad denna stackars människa utsätts för. Jag tror inte att det blir något lyckligt slut för honom heller. Förlåt … Men det är inte på riktigt.

 

2018-12-08 17.41.12

En tom sida

Dags att börja på något nytt. Inte för att jag är färdig med något annat manus, men när en historia pockar på är det bäst att börja skriva.  En bild är inspirationen till en novell, kanske fantasy, kanske skräck. Det får orden avgöra.

Planerandet inför bokmässan i Göteborg i september är igång. Ser fram emot att vara där igen, det var två år sen, och denna gång inte bara som besökare utan förhoppningsvis även som utställare. Men det är en hel del som ska ordnas och klaffa så vi får se hur det går.  Jag håller er uppdaterade.

Om det är någon som undrar hur det går med filmen så är vi snart igång igen. Kontrakten är inte färdiga ännu, därför har vi inte jobbat vidare på ett tag. Men även om detta projekt håller jag er uppdaterade.

2018-12-08 17.41.12

Söndag = Skrivardag

Söndagar är den dag då jag har tid att skriva mest, det är också då det fungerar som bäst. Idag blev det ca 3’800 ord! Väldigt viktigt när jag skriver är musik. Det bästa är ett par bra hörlurar (som min store son så snällt lånade ut) och bra musik. Att stäng av omvärlden och sjunka in i manuset. Efter ett tag märkte jag dock att musiken var lite för sorglig, vilket resulterade i sorgliga känslor i manuset. Snabbt letade jag upp big band musik istället och dansade på stolen medan jag skrev. Det var helt rätt musik. 🙂

Efter ett tag tog det dock stopp. Nacken och axlarna värkte och historien kom inte vidare. Lika bra att göra en paus, datorn behövde i alla fall laddas. Men åh, jag ville skriva mera. Jag letade upp karaktärsblad som vi fått från skrivkursen, min anteckningsbok där alla karaktärer för ett nytt projekt finns nedskrivna och satte igång att skapa karaktärer. En feelgood roman börjar ta form.

Deltagarna i skrivarkursen är ett härligt gäng. Vi har även en grupp på facebook, ett fikarum, där vi ”pratar”. Väldigt trevlig är det. Att läsa deras texter i våra ”skrivarlyor” vi har på kurssidan är mycket uppfriskande. Fantasi och idéer flödar! Ser fram emot nästa lektion på tisdag.

 

2018-12-08 17.41.12

Skivarkurs

I veckan började jag på Jorun Modéns författarkurs 2.  Första chatten var i tisdags och det verkar vara ett härligt och skrivarglatt gäng. De första övningarna var att fulskriva under fem minuter med hjälp av en startmening. Vad innebär det då att fulskriva? Jo, man sätter en timer på fem minuter och börjar bara skriva, utan att tänka eller bry sig om stav fel eller skrivregler. Den jag valde började med meningen: Sprickan i väggen vidgades och … 

Så här blev min text:

Sprickan i väggen vidgades och jag grep tag i Annas arm. Det knakade i väggen och puts ramlade ner från taket. Sen blev det tyst. Sakta närmade vi oss sprickan. Anna drog i mig när ett hasande ljud hördes från andra sidan. Vad kunde det vara? Jag släppte Annas arm och närmade mig sprickan så tyst jag kunde. Det lät som om någon andades ansträngt, sen började någon eller något att krafsa på väggen. Idén att åka till den gamla stugan vid sjön kändes med ens inte alls lika bra som innan de kom dit. Jag tog ändå mod till mig och närmade mig ytterligare. Flämtandet upphörde och jag väntade spänt.
”Nina … “, viskade Anna. Ett öga stirrade på oss genom sprickan.

När man har skrivit sina övningar så lägger man upp ett litet meddelande om det så kurskollegorna kan gå in och läsa och kommentera. Det är alltid lite pirrigt och spännande att läsa de andras kommentarer.  Men jag blev mycket lycklig över kommentarerna jag fick och framförallt av Joruns:

”Du skriver flyhänt och med magnetism, min största invändning är att det tog slut … så nyfiken jag blev ?”